Nu hade han den där utsikten igen
Över sjukhusområdet
Som var i ständig förändring
För miljontals kronor
Och av lika många själ
Han såg buskarna därnere
Och de asfalterade stigarna

Ellstorps-Elvis var döende
Och det var inget mer med det
Han var redan utanför samhället
Det vara bara dags
Att bli avknoppad
Att som ett ruttet körsbär
Falla ner mot jorden

Han tittade vidare
Hoppades se Södervärn
Där det fanns en puls
Och ett gytter av liv
Men han såg bara bockkranar,
Byggarbetare och vitrockar
Som om världen ville byggas upp

Och han log lite för sig själv
Han kände hur citrusdoften
Blandades med klorinstanken
Och hörde ljudet
Från maskiner
Som bara finns i sådan här byggnader
Ljudet av annalkande död

Han hasade sig långsamt bort mot sitt rum
Med droppställningen
Och slangarna
Under surrande ventilation
Och enhetlig belysning
Som om dräkten var på
Och det var dags
Att ta sig upp på scen