Det är precis vid skymning
Och Bo-Erik står på balkongen
Med en bok i handen
Som han tänkt läsa

Han vet inte varför
Han står där på balkongen
Och inte sitter i fåtöljen
Eller ligger i soffan

Men hans blick söker sig
Mot den nytända gatubelysningen
Han känner värmen
Som sprider sig över staden

Orden han håller i sin hand
Känns så kalla
Och artificiella
Och inte som riktig mänsklig värme

Han ser hur människorna
På gatorna
Illumineras
Och får konturer

Han håller hårt i boken
Och tänker att människor
Är vackrast
När det skymmer