Jag upprepar det svåra
För att se om det går en gång till
Det är kognitiv beteendeterapi
Men också min egen eviga kamp

Jag måste liksom känna
Att det är jag som bestämmer det här
För att känna stoltheten lyfta
På egna vingar

Jag borde gjort något för länge sedan
Det vet jag ju
Det visste jag då
Och det vet jag nu

Men det är kanske inte viktigast att bli hel
Så fort som möjligt
Utan att vila i det halvdana
Och känna motvinden i ansiktet

Jag går uppför backen
Jag går uppför den igen
Utan kunskapen om att det är rätt backe
Eller rätt tid i livet

Jag bara går i motlutet
Tills jag är uppe på backen
Ibland går jag ner och lägger mig
Ibland står jag kvar i triumf

Med tiden blir musklerna starkare
Oavsett varför och i vilken backe
Jag skall uppför
Och till slut är det bara ett gupp