Jag är rädd
För i det lilla mellanrummet
Mellan mig själv
Och min självbild
Finns krossat glas:
Det är gamla kärlekar;
Det är ofärdiga drömmar;
Och obetalda räkningar;
Dumma saker jag sagt
Eller aldrig kunnat ta tillbaka;
Det är min envishet
Som egentligen bara är ett försvar
Av den människa jag vågar vara,
Men inte den jag borde vara
För alla har en potential
Att åtminstone våga vara den de är
Åtminstone våga det lilla
Men, jag är rädd