Jag är på en alldeles öde ö
Där marken ångar och löven faller
Framför mig står ett stort trähus
En sekelskiftsvilla med flagnande färg
Ön är inte stor men har en kulle med träd,
Och högar med ruttnande löv
Samt ett båthus på andra sidan
Framför huset går en brygga ut i havet
Den är vit och doftar svagt av blod
Som bryggor ofta gör när de skjuter ut
Ur kroppen på en enslig själ
I hopp om att upprätta en kontakt
Därute på okänt vatten