”Himlen låter mig vänta”,
Tänkte Bo-Erik
När han stod på en öppen plats
I närheten av sitt hem
”63 års steg har lett mig hit”

Tre kvarter från sitt barndomshem
Och två kvarter från sin
Gamla långvariga arbetsplats
Och 125 steg till sin favoritpub
Där han äter Filé Oscar varje söndag

Det är inte långt,
Men det har varit en krånglig väg
”Himlen låter mig vänta”,
Upprepade han tyst för sig själv
Som om denna rad var ett mantra

Och inte en sanning