Jag tänker på labyrinten på Blå Jungfrun
Hur Fröding vinglade fram i den
I sin vita särk
Med rödvinsfläckar
Och Heidenstam som satt på en sten
Och applåderade
Medan den kalla vinden
Blåste över klipporna
Och dämpade sjöfåglarnas skri

Jag tänker att jag måste gå i labyrinten
För att hitta ut ur mig själv
Eller åtminstone för att visa
Att jag vågar tro
Att mitt liv kan ta några steg
In i poesins virvlar
Där häxorna flyger
Och väntar på rätt tillfälle
Att fånga mig och flyga oss hem