Joan Crawford satt framför ställverket bakom plan B
Hon drack en stulen öl och log mot det elektriska mörkret
Bakom henne hördes sorlet av sociala människor och punkmusik
Och hennes ögon tårades av att äntligen vara ensam
För det var det hon ville, men aldrig kunde
Hon ville ha kropparna, men inte fan det de sade
Hon behövde närhet, men inte sällskap
Och det var så hon kände nu när natten omslöt henne
Mörkret smekte henne, men stoppade inte ner händerna i hennes trosor
Mörkret respekterade henne
Som vore hon den elektriska nattens drottning