Det hade regnat hela natten
Asfalten var blöt och skummig
Där Sorgenfrivägen korsar Östra Farmvägen

Från kyrkogården hördes fåglar
Och bladens droppande
Och ljudet av någon trädgårdsmaskin

På taket till den enkla täbyggnaden
Innanför staketet
Satt Sorgedjuret och dinglade med benen

Hon satt med ryggen åt kyrkogården
Och blicken riktad glansigt tom
Ut över gatan mot en punkt på andra sidan

Bo-Erik följde hennes blick
Och såg att det låg någonting där
Han såg att det var en ekorre

Underligt nog var inte pälsen blöt
Den såg vacker och varm ut
Där den låg med svansen mot magen

Den måste ha dött där ganska precis,
Efter regnet, tänkte Bo-Erik,
Och satte sig vid den på huk

Han lyfte upp den och lade den varligt
I en systempåse han hade i fickan
Och vek ihop den runt kroppen

Därinne låg den nu
Tillsammans med ett kvitto
På tio Elefantöl på 125 kronor

Han tänkte ta med den hem,
Lägga den i en låda
Och begrava den någonstans

Kanske lägga i några hasselnötter
Eller en liten blomma
Han hade några fina eterneller

Han började gå mot Nobelvägen
Och märkte inte att Sorgedjuret
Inte längre satt kvar