Vem vet vad östarödsvarulven gör idag
För det har gått många år sedan den sågs sist
Då låg den och trängdes i en betongtrumma
Med varulvsgumman som var skabbig och saknade tänder
Det var inte mycket bevänt ved varulveriet vid denna tid
Så mycket annan ondska som börjat ta över
En gång i tiden hade östarödsvarulvarna betytt något
Och det fanns få som vågade sig ut vid fullmåne
Vare sig i Södra Mellby, Maryd eller Bästekille
Då var de en ståtlig flock som grävde gryt
Som de fyllde med de vackraste fårfällar
På vilka orgier avnjöts i parti och minut
Ty på denna tid var östarödsvarulvarna kåta och starka
Men, då 1984 så låg de där och trängdes
I den där bortglömda betongtrumman
Trötta, viljelösa och utan visioner
När jag råkade få syn dem
De var så slitna och livströtta att de inte brydde sig
Så då gick jag närmare och frågade viskande
Om de verkligen var varulvar
Jag fick inget svar
Mer än fårens triumferande bräkande i fjärran
Och varulsgummans väsande andning
Vem vet om östarödsvarulvarna lever idag?
För de såg ut som en döende tidsålder.