Jag vet inte var de träffades
Men mörkret skingrades plötsligt
Och där kom de så tillsammans
Med hoppsasteg i armkrok:
Joan Crawford och Anita Pallenberg

Sofielundsgatan by night
Mörkret lystes endast upp
Av den klaraste av månar
Samt en mötande bil
Några påsar blåste över asfalten

Pärlorna runt Anitas hals gnistrande
Och Joan bar en fejkboa
En glödande cigg på en balkong
Fick dem att urskilja en gestalt
Som tydligen inte heller sov så bra

Har du sprit ropade, Joan till balkongen
Och efter en stund kom gubben ner
Och de gick upp tillsammans
Till gubbens lilla tvåa
Som var full av krukväxter

Han hette Harry och hade vitt hår,
En rutig skjorta och hängslen
Mellan några av krukväxterna
Stod små ramar med fotografier
På samma lilla kvinna

Gänget satte sig i köket
Harry gjorde kaffe
Och tog fram en flaska skeppet
Och tre kaffekoppar med
Med guldkant och rosor på

Anita var rosig om kinderna
Och var nog redan lite full
Men Joan stod och pillade
På en billig CD-apparat
Och undrade om han hade punk

Men Harry hade inte punk
Inte heller fungerade CD-spelaren
Så Joan Crawford sjöng
Mellan kaffegökarna
Så stämningen var det inget fel på

Tills Anita frågade något
Om den lilla kvinnan i ramarna
Då blev Harry tyst
Och började dricka spriten ren
Medan damerna suddades ut