Borta i norr över Backarna
Tornade molnen upp sig
”Det börjar nog snart regna”,
Hann Bo-Erik tänka
Innan han tog fart
För att cykla över Nobelvägen
Och vidare längs med
Nybyggena på Industrigatan
På sin väg hemåt

Han trampade på ordentligt
Och fortsatte in på Sankt Knuts väg
Där han mötte glade Manuel
Som kom på Christiania-cykel
Och han mindes dagen
Då Manuels far och han själv
Kört iväg de sista tidningarna
Som kommit ur valsarna
På tidningen Arbetets tryckeri

Det var bitterljuva minnen
Som kändes så avlägsna
Mörkret och sorgen då
Hade övermannat honom
Men han hade överlevt
Och visst var Arbetet borta,
Och så också Kockums
Och vännerna på Strumpan
Men Malmö var fortfarande Malmö

Moln tornar alltid upp sig
Och regn kommer alltid falla
Över städer, åkrar;
Över det förgångna
Och över det nya
Men historien
Och årens orubblighet
Formar kärnan i oss
Till okrossbar granit

Som så många gånger förr
Hade Bo-Erik tappat bort sig
I tankar och minnen
Och knappt märkt
Att han nu var hemma
På Rådmansvången
Och nu bar han upp
Påsen med korvar
Han köpt på Bulltofta kött