Hon lyfter bort några hårstrån från hans öra
Och viskar: ”jag har mens, måste dra. Ses!”
Hon kramar om honom snabbt och bestämt
Sedan ser han Joan Crawford röra sig bort
Nerför Parkgatan i riktning mot Amiralsgatan
Skinnpajen blänker till lite i solen
Han ser hur hon kastar det som är kvar av ciggen
På cykelbanans asfalt där det redan ligger ett gäng
Och hon ökar takten och han vänder mig om mot ICA

Han tänker på hur rätt Joan har i det mesta,
Hur smart, intelligent och slagfärdig hon är
Och samtidigt skör som ett söndertuggat sugrör
Och hur djupt röda hennes läppar var idag
Som om hon verkligen menade allvar eller ville något viktigt
För vid det här laget kunde han tyda henne
Och han kunde också tycka om henne
Tänkte han när dörrarna öppnade sig in i affären

Hon hade berättat om Dynamomannen
Som hade svällande biceps,
En blond, slick brunbränd look
Och körde omkring i en svart Hummer
Medan högtalarna pumpade ut Phil Collins och Queen
Och han hade fett med stålar
Och en styvmor som hade lägenhet i Malaga
Som han hade tillgång till

Han funderade över hur hon använt ordet ”älskar”,
När han kom fram till den inlagda sillen
Vad just det ordet betydde för henne?
Han tyckte mer det lät som ”trygghet” och ”rena lakan”
Men det var ju nästan detsamma för Joan, såklart,
Trygghet var nog något hon åtrådde
Som doften av regnvåt asfalt en tidig sommarmorgon