Hon har en byrå i trä
Som alltid hängt med
Från hörnrummet på en adress
Till vinden på en annan
Den är snickrad i björk
Har tre utdragbara lådor
Med beslag
Som föreställer grova blad
Den är robust, hållbar
Och en viktig del av hennes liv
Nu när strukturen är borta
Och världen utanför skrämmande
I översta lådan ligger ett tjog trosor
De allra flesta vita
Vissa lite fläckiga
Och längst in i lådan
Ligger en öppningsbar berlock
Med ett litet foto
På henne själv som barn
Där ligger också torkade blommor
Från trakten hon är ifrån
Och så ligger där
En fyrkantig bit svart läder
Som kommer från en skinnpaj
En man hon älskade
En gång bar
Och märkligt nog ser man
Att någon ristat något
I träbottnen
Det ser ut som om det står:
”Husen tittar på mig,
De bevakar mig.”