Det ödesmättade havet

Hon sitter i en korgstol på gräsmattan
Bakom det lilla vitkalkade huset
Som ligger bara ett stenkast från havet

Framför henne på ett rottingbord med glasskiva
Står några blommor i en liten vas
Och så ligger där en bok och några stenar

Det är en solig dag och hon bär solhatt
Och vita nästan bländande kläder
Som kontrasterar mot hennes svarta hår och solglasögon

Hon vet inte att jag tittar på henne
För jag ligger raklång i gräset
Och det ser ut som om jag sover

Men jag tittar och lyssnar på fåglarna
Och det ödesmättade havet
Som vi badade nakna i igår

Jag känner i hela kroppen
Att detta är ett ögonblick
Jag måste spara för framtiden

Lämna en kommentar