Hon bar en kruka
Med en tomatplanta
Bort mot Päronparken
Och ner mot kyrkogården

Den var just nu hennes hopp
Hon bar på krukan
Som vore den
Hennes eget hjärta

Hon kom till Sorgenfrivägen
Där hon öppnade en grind
In till kyrkogården
Och följde en grusad gång

Joan Crawfords steg blev allt snabbare
Och luften kallare
När hon var framme
Rök det ur hennes mun

Hon satte tomatplantan
Framför den lilla gravstenen
Och viskade:
”Ge oss mat och liv”

Hon satt på den asfalterade gången
Och rökte en cigg,
Huttrade och spottade
Mot en halvtam råka

Det var inte som hon tänkt sig
Det här med döden
Den var för närvarande
Bland de levande