Det låg ett café vid gatans slut
Där kaffe serverades i små vackra koppar
Och hyllorna var fyllda av gamla tummade inbundna böcker
På varje bord stod ett inramat svartvitt fotografi
Föreställande en äldre kvinna
Som bar sjalett och en rutig klänning
Stående sidan om ett bord
Där ett krucifix och en glänsande bajonett låg
Mot kvinnans sida låg en tjock bok
Som hon vilade sin ena hand emot

På caféet vid gatans slut
Kunde man sitta i timmar
Och prata om livet, vänner och om kvinnan på fotot
För ingen visste vem hon var
Eller varför fotografiet hamnat här
Alla gäster kallade henne Emma Bajonett
För på baksidan av ramarna
Stod det tryckt:
”Emma, 1907”
Men om ramarna egentligen hörde till fotografierna
Det visste ingen med säkerhet

Inne på toaletten på caféet vid gatans slut
Stod fotografiet i en liten nisch
Emma kunde inte se en om man satt ner på toalettstolen
Så det var det man gjorde
Och det var sällan kö till toaletten
Även om det var ett vackert litet rum
Med varm belysning
Och vackra detaljer
Med en klängväxt i en hängande
Silverglänsande korg

Utanför caféet vid gatans slut
Fanns också några bord
Under sommarmånaderna
Här var det lite enklare modernare bord
Som helt saknade fotografier
De som satt här var bara förbipasserande
Och turister som behövde lite svalka
Och en stol att sitta på
Alla stamkunder måste sitta därinne med Emma
Det var så det var
På caféet vid gatans slut