Det var utanför nybygget
Mittemot Biograf Panora
På Typografgatan
Som Joan Crawford satt

Hon satt där på asfalten
Med en liten bluetooth-högtalare
Som spelade Big Black
Songs about fucking

Hon drack folköl
Hon köpt på Ängelholmsgatan
Och stirrade rakt fram
Som om inget betydde något

Verkligheten var för påfrestande
Och ledsamheten
Och oroligheten
För anspännande

Så hon bara satt där
Och spottade ibland
Mellan sina converse
Så att ett mönster bildades

Hon tyckte det började likna
En gubbjävel hon hatade
Och då trampade hon på fläcken
Och skrattade

Från Bergsgatan hördes trafiken
Som en påminnelse
Om alla som lever
Sina vanliga liv

Men Joan Crawford sket i dem
Hon bara satt där
Med knäna uppdragna
Så att trosorna syntes under kjolen

Men hon satt i skuggorna
Och såg så hård ut
Att ingen vågade titta
Ingen vågade fråga

Hon tänkte att hon var ett ägg
Med ogenomträngligt skal
Som lämnats av en ödla
Som snart kommer tillbaks

När hon kläcks
Skall hon kräla över husen
Och äta alla män
Hon träffar på