Jag åker förbi Oxie
Någonstans mellan tankarna
Och verkligheten
Jag har sett med ungdomens ögon
Och nu sitter jag här
Och försöker återuppväcka
Någonting jag glömt
Medan tåget bara fortsätter gå
För det är så det är med livet
Tiden rusar på
Med ett fåtal stationer
Och nu hör jag Hurulas röst
Och fattar att den här sorgen
Och de här rädslorna
Kan vara gåvor
Som faller med tårarna
I Arlöv, Burlöv eller Lindängen
Eller som den lille killen
Som stod där ensam
På Oxie station
För det gör ont att leva