Du är en unik jävla man,
Säger socialsekreteraren
Kanske oväntat långt
Utanför ramen
Men Ellstorps-Elvis
Har den förmågan
Att visa sin ömklighet
Och sin oförmåga
På ett sätt som känns

Hon tittar i sina papper
Och här finns avtrycket
Av en man
Som inte haft styrka nog
Att tänka på sig själv
Och en naivitet
Som gjort honom utstött
Helt pank
Och smärtfylld

Men just här i rummet
Finns livet och konsten
Och viljan
Det känner hon så tydligt
Så hon blir både matt
Och berörd
Men det finns inga
Paragrafer
För förlorarna

Några minuter senare
Går han in på ICA
Med sin rekvisition
Och en tom varukorg
Där ett halvt kilo hushållsost
Snart ligger
Tillsammans med ett sejblock
Potatisar, lök
Och ägg med sent datum

Han gnolar på en sång
Som Evert Taube skrivit
Och försöker med hjälp av den
Behålla modet
Och huvudet uppe
Men i kön till kassan
Blackoutar han
Och minns inget mer
Än att han står på gatan

Där står han
Vid den romska kvinnan
Som sitter på en liten pall
Vid sidan av skjutdörrarna
Och strummar
”Och vem har sagt
Att just du kom till världen
För att få solsken
Och lycka på färden?”