I gryningen dricker jag kaffe i rondellen
Sitter på en bänk med sorgedjuret
Vi saknar tuppens galande från Folkets Park
Men vi delar tystnaden med varann
Som vi delat så mycket annat förr

Jag minns när jag gick här förbi
Tjugohundrafyra
Då kvistarna på träden
Piskade mitt ansikte
Där mina ögon var svarta hålor

Jag hade inte sovit på tre dygn
Och min själ var inte min vän
Utan en bitter fiende
Som förgiftade mitt blod
Och gjorde mig hudlös

Då satt sorgedjuret här
Och pekade ordlöst bortåt vägen
Mina steg skyndade på
Och jag vacklade in
På Edens vårdcentral

Det var första gången jag såg sorgedjuret
Men sedan dess har vi träffats
Oftast här i rondellen
Men ibland hemma hos mig
Över en kaffe och en kaka