Det är disigt
Som fan
Det är för jävligt
Tycker Joan Crawford
Som sitter och pissar
Utanför Sibylla
Vid hörnet
Där hon
I alla fall delvis
Skyddas av sopcontainern
Men inte av livet
Som stressar henne
Bortom rim och reson
Hon drar ned klänningen
Tar upp handväskan
Och sparkar
På en tom hamburgerförpackning
”Din jävla röv”
Snäser hon
Föraktfullt
Och går in på Ängelholmsgatan
Förbi Sapla
Ja, bortom allt