Vid Arbetets Ära satt Stanley i Söderled och Benny Balubas
De dela ett franskbröd och en burk makrill som de snott hos Kinesen
I gryningen satt de lätt spattiga där och språka med raspiga stämmor
Om Eslövs-Emma och hur mycket hon betytt för dom när det knasade som värst
Det där vita håret och de där slitna leopardbrallorna som hon påstått var från tiden hon var modell
Och hennes händer som klappat deras kinder när ingen annan velat röra dem
De mindes och åt och Stanley rullade cigg medan första torghandlaren anlände
Benny Balubas kisade mot morgonljuset medan en tår rann nerför kinden
Som sedan droppade ner i den nu tomma makrillburken med en vacker plonk