De där ögonblicken då huden blir varm och blodet kallt
Då rösten blir långsammare, tydligare
Och kroppen rör sig utan uppkoppling till hjärnan
Blygseln är som ett tryck inifrån
Där jag ensamt och långsamt faller sönder
Utan att någon märker det
Och därmed utan att någon bryr sig
Bara huden som ångar och strupen som rapar kokande tjära
Medan jag pratar på som inget hänt