Jag tittar på saken, önskar den kunde ändra skepnad: bli något annat. Saken ligger där. Bara ligger där. Jag tar med den till jobbet. Låter den ligga i väskan och hoppas det händer något tills jag slutar. Saken ligger där i väskan i mitt låsta omklädningsskåp. Saken.
Tittar på den efter jobbet igen. Samma jävla sak. Samma form och känsla. Saken är fortfarande oförändrad. Men min inre förtvivlan växer. Jag tänker på saken hela tiden. Saken. Saken. Saken. Den jävla saken.
Folk ger mig råd om hur jag skall fixa till saken. Det finns medel. Och strategier.
Men jag vet att saken är en del av mig. Som en en arm eller ett öra. Saken. Saken. Saken.