Som blodiga glasbitar ur en giallo-film
Ligger min tankar och minnen spridda
Dels inne i mitt huvud,
Dels över hela min kognitiva karta
Och några droppar blod
Har skvätt vida omkring
Efter dagar med kaffe
Och kapsejsade målbilder
Eller på rygg i sängen
Med huvudvärk och tårar i ögonen
Där mina armar ligger vid mina sidor
Med händerna fulla av skärvor
Och ögonen blodfyllda
Som två runda bollar vinbärsgele
Och dagarna går,
Händelserna förbleknar
Och jag sitter plötsligt upp
Fri från en kokong av levrat blod
I en tomhetens glasvärld
Där reflexerna är bländande
Och ljuset klart och rent
Hoppet och helheten återvänder
Men jag vet ju att genomsynligheten
Snart når själens skörhet
Och att den gäckande
Demonens hammare snart faller
Med ett vinande ljud,
Roterande skärvor
Och en bortflyende
Förståelse
Om där någonsin fanns någon