Jag lärde mig att inget säga,
Inget känna och inte synas
Så var min vardag
Därför minns jag så lite
Och kan så lite komma ihåg
Men jag minns hur jag böjdes
Tills jag nästan gick av
Och i trettiofem år
Har jag försökt resa mig
Men Jagets ryggrad
Är förlamad
Men bakom stängda ögonlock
Dansar jag
Och sjunger
Och gör vad fan
Som faller mig in