Tanken på kärlek kan göra mig illamående
Att inte få det som andra bara tycks välja
Gör att känslan av misslyckande
Får kontakt med känslan av utanförskap
Som bildar en svart enhet
Som vill brännmärka mig
Med bitterhetens glödgade järn

Som en överlevande på en öde ö
Hittar man till slut en grotta
Som man fyller med mat
Och man täljer sig en liten skylt
Där det står ”Hem ljuva hem”
Och man nynnar på sånger
Som mormor sjöng för en

Och det svarta blir till en grå ström av dagar
Man faktiskt kan uthärda