Den mumlande mannen

Gräset var långt och krusades av vinden
Jag kände en skälvning i min kropp
Jag var iaktagen från den andra tiden
Av den mumlande mannen

Därnere i gräset stod han i blåställ och keps
Och studerade framtiden
Och jag kände att jag värderades
Av den mumlande mannen

Han inramades av den öppna dörren
Jag hörde några gäss i fjärran
Jag blinkade och sedan fanns inga spår
Av den mumlande mannen

Jag somnade om och vaknade senare
Jag var bara tre men kände hur skulden
Planterats i min lilla svettiga pojkkropp
Av den mumlande mannen

Lämna en kommentar